Episode 436 – Det börjar likna nåt!

Så var det den där altanen igen. Det börjar likna något nu. Idag var jag förbi IKEA och köpte mig en fin soffa för utomhusbruk, närmare bestämt Enholmen. Montera möbler från IKEA är väl inte direkt min favoritsysselsättning, men den här var hyfsat enkel och dessutom sken solen så härligt i eftermiddag att det ändå var helt okej. Det tog en halvtimme ungefär och inte alls så många svordomar som man hade kunnat tänka sig innan jag kunde sträcka ut mig i en alldeles fantastiskt skön och snygg soffa. Piffat med lite kuddar och ”ludd”.

Ett olivträd fick också följa med hem från IKEA och så passade jag på att ta en sväng inom Blomsterlandet som hade betydligt mer sommarblommor att välja på än tråkiga Plantagen. Plantagen som för övrigt blev blåsta på att sälja ett slagbord till mig eftersom de var 400 spänn dyrare än Halens.se. Nu väntar jag med spänning på att den leveransen ska dyka upp så att jag även har en matplats till altanen. Sen är det klart för invigningsfesten minsann. Jag och C körde ju en smyginvigning redan förra fredagen och jag har hört många upprörda röster som trodde det var den officiella invigningen men det var det självklart inte. Måste bara boka in en dag då solen skiner. Invigning av altan i regn känns ju sådär. Tillsvidare får ni nöja er med att spana in lite bilder på resultatet.





Imorgon är det fredag igen. Veckorna försvinner som ingenting och jag tycker det är helg nästan jämt. Och måndag. Vart tiden tar vägen där emellan vet jag inte riktigt. Någon som vet?

 

Episode 435 – Projekt Badrum avslutat

Idag körde vi sista etappen i projekt Badrum, jag och mina hjälpsamma föräldrar. Lite rör som skulle kopplas om (efter en mindre plump i protokollet) och så ett badrumsskåp som skulle monteras på väggen ovanför handfatet. Badrumsskåpet köpte jag för en spottstyver (nåja, i alla fall jämfört med originalpris i handeln) av en f.d kollega som hade lagat sitt gamla badrumsskåp istället för att sätta upp det nyinköpta. Ibland ska man ha lite flyt med goda vänners omplanering!

Farsan skruvar badrumsskåp

Våta strumpor på tork – en följd av att inte stänga
av diskmaskinen innan man leker rörmokare

Och under tiden som farsan roade sig i badrummet hängde jag och morsan ute i trädgården och fixade vårfint. Ja, det var mest hon som fixade om jag ska vara helt ärlig. Ogräs blev rensat och gräset blev klippt. Och till på köpet så fick jag undan alla grejer som stått i carporten. Nu kan grävar-Göran komma med snyggt singel så att det ser lite anständigt ut där jag parkerar bilen.

Flitig moder rensar rabatter

Lite lunchmat och en kopp kaffe senare lutar jag mig tillbaka i soffan och inser att jag har tre härliga och lediga dagar framför mig. Det verkar dessutom som att solen ska skina. Ska njuta av varje sekund. Måste vara fixa en box med rosé för att njutningen ska bli total. Minsann.

 

Episode 434 – Anna Vattenkanna

För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att anlita Anna Hedrén a.k.a Anna Vattenkanna för trädgårdsrådgivning. Jag är trogen av Annas blogg och det var ett självklart val att anlita henne när jag kände att jag behövde proffshjälp för att komma vidare i mina trädgårdsplaner. Anna har en variant där man själv håller i pennan och tar anteckningar medan man bollar idéer och får förslag på formgivning, växter och allt annat som hör trädgård till. Jag valde att köpa två timmar och på den korta tiden fick jag en hel del idéer som jag absolut inte hade kommit på själv och jag lärde mig otroligt mycket. Väl investerade pengar med andra ord. En del av förslagen som vi tog fram har blivit verklighet i min trädgård och andra har jag lagt på is tillsvidare.

Nu ett år senare tyckte jag att det var dags för Anna att komma hit igen. Med facit i hand, rent ekonomiskt, hade jag då lika gärna kunnat be henne rita en färdig trädgård åt mig från början. Men jag får större behållning av att prova mig fram själv och komma med egna idéer som jag bollar med henne och så kan jag rådfråga där jag helt kört fast. Trädgård är ett av mina nya intressen så jag vill liksom göra själv.

Så igår var det då dags igen och det tog inte många minuter innan vi var i full gång och jag tror vi pladdrade på oavbrutet i två timmar. Vi pratade marktäckare och vintergröna buskar. Provade fram gångstråk och övervägde material för solstolsplatsen. Funderade på rumsindelningar och skissade på en pergola. Det är fantastiskt vad man hinner med på två timmar när kreativiteten flödar. Resultatet blev en kladdig skiss som förmodligen bara hon och jag kan tolka. Men jag har en tydlig bild i mitt huvud vart jag vill med min trädgård. Bilderna nedan har jag stulit från diverse ställen på internet när jag kommit över dem och de tillsammans förmedlar lite den känslan jag vill ha i min egen trädgård när jag är klar.


Så nu är det bara att jaga på grävar-Göran så att han kommer hit och gör sin del av jobbet. Här ska det fixas trädgård minsann. Och sen får det bli en stor invigningsfest i sommar förstås. Lite beroende på hur långt jag har kommit med mina planer. Om jag känner mig själv rätt så kommer det här att snurra på i en rätt bra takt framöver. Det är bara plånboken som sätter begränsningar. Bidrag mottages tacksamt!

Nu är det dags för Body Combat. Imorgon kommer mina snälla föräldrar och hjälper mig med det sista i badrummet och på måndag startar sista fasen i projekt Baksida. Rast och vila? Vad är det?

 

Episode 433 – Provledardebut

Puh! Äntligen är dagen kommen som både jag och B längtat efter. Den lediga söndagen efter allt fixande. Det var nog lite optimistiskt att planera en en tredagarskurs och ett jaktprov helgerna efter varandra. Fast har man tagit sig an något så är det bara att köra på och se glad ut. Nämnas bör att engagemanget verkligen inte var på topp i fredagskväll då vi, efter ett par timmars jobb med att lägga upp provet tillsammans med domaren, styrde hemåt i spöregn. Man kan ha det roligare än att spendera en heldag utomhus från tidig morgon till sen eftermiddag i några enstaka plusgrader och spöregn. Undertecknad hade dessutom lagt fram viltet för upptining i solen, men inte var det någon sol utan regnet vräkte ner istället. Upptinade döda fåglar är ingen höjdare att handskas med i vanliga fall så ni förstår att blöta sådana inte är särskilt mycket trevligare. Men tack och lov sken solen i stort sett hela lördagen och vi fick en riktigt härlig provdag.

Foto: Ann-Kristin Nilsson

Allt flöt på som det skulle. Provupplägget var uppskattat och verkade lagom svårt. Administrationen och allt pappersarbete verkar ha klaffat. Deltagarna skötte sig fint. Funktionärerna likaså. Och domarna för dagen, Johnny Henriksen och Åza Vikström, jobbade på flitigt med bedömningen. Vi var klara med båda klasserna runt 16-snåret och då hade vi fått fram 5 förstapris i NKL och 3 stycken i ÖKL.

Förstapristagare i ÖKL

Förstapristagare NKL minus en

Förstapristagare NKL #5

Ett par timmars städning senare och en liten avstickare för att dumpa överblivet vilt landade jag i soffan hemma och det var ingen lång stund senare som jag sa godnatt. Nu får det vara lite paus på arrangerande av hundaktiviteter på ett tag och jag hoppas få möjlighet att vara deltagare på lite trevliga tillställningar framöver. Idag blir det en lugn dag med lite fikautflykt och trädgårdsfixandet. Solen skiner och visst är det härligt att våren äntligen är här. Just ja, sen ska det deklareras och städas och handlas och allt det där vardagsbestyret också förstås som jag inte hunnit med de senaste veckorna. ledig söndag? Ja, vi får väl se hur det blir med den saken. Gäsp.

 

Episode 432 – Back on track

Jag är fullkomligt slut som artist efter att ha arrangerat hundträningskurs i dagarna tre tillsammans med B Lindblad. Tidigare i veckan undrade vi verkligen vad vi hade gett oss in på och var övertygade om att detta var sista gången, men inte helt oväntat har vi planerat nästa arrangemang. Det är kul att ordna saker som är uppskattade och med så nöjda deltagare blir man förstås peppad att göra det här igen. Till skillnad från förra gången har ju dessutom vädret varit helt makalöst den här helgen. Ja, åtminstone två av tre dagar. Och visst är det roligare att träna hund i strålande sol än i underkylt regn och storm.

Premiär för lunch på altanen

Instruktörer i helgen har varit Jens Palmqvist och Sofia Larsson. I fredags hade de varsin grupp, en för de som siktar på NKL och en för de som siktar på ÖKL. Och i helgen körde vi en gemensam grupp med 12 deltagare med fokus på mock trial och idag på eftermiddagen avslutade vi med en tävling. Intressant det där med effekten av tävling. Även om det fortfarande bara är på lek så är det uppenbart att alla blir påverkade av stundens allvar. Det pratas och socialiseras något mindre och både hundar och förare skärper upp sig minst ett par nivåer mot när det ”bara” är träning. Nyttigt att träna på att tävla.

Jens instruerar och vi njuter av solen

Sofia pekar med hela handen

Hela lördagen ägnades åt förberedande träning inför söndagens mock trial. Alla hundar skötte sig bra och även om de flesta nog fick ha ett och annat utvecklingssamtal med sin hund så var det ingen som stack ut med större problem än någon annan. Söndagen inleddes med några uppvärmningsapporter innan vi körde igång tävlingen på allvar. Alla fick tre apporter innan två av hundarna slogs ut. Efter ytterligare en apport för kvarvarande hundar plockades ytterligare fyra hundar bort.

”Vid granen någonstans…..”

Olle skjuter skarpt

Fullt ös på väg tillbaka

Nu var det alltså sex hundar kvar och när alla dessa fått varsin femte apport stod fyra hundar kvar i finalen. Spänningen stegrades och till slut var det bara två hundar kvar.

Vätskepåfyllning inför finalen

Vann vårt mock trial gjorde Linda Hermansson och Sally. Sally gick som ett spjut från början till slut och hade inga större bekymmer med någon av sina åtta apporter. Stort grattis till dem ännu en gång!

Linda Hermansson och ”Sally” (iklädd sitt snygga vinnartäcke)

Själv stod jag i valet och kvalet i fredags angående vilken hund jag skulle gå kursen med. Jag körde Smog på fredagen eftersom han verkar ha glömt det mesta under vintervilan och behövde slipa grunderna lite. Därför var tanken att köra Lack på lördagen och sedan välja den av dem som skött sig bäst till söndagen. I vanliga fall brukar jag välja Smog på kurs, särskilt när jag på förhand vet att det kommer att skjutas mycket eller blir walk-up. Lack håller sig sällan i skinnet då och det är svårt att fullt ut ta till sig vad instruktörerna säger om man hela tiden måste ha en nagel i ögat på sin hund, men till slut bestämde jag mig för att ge honom en chans. Han är väldigt mycket lugnare sedan han kastrerades och om jag lyckas hålla honom i schack är han en väldigt rolig hund att träna. Men visst är loose cannon hans mellannamn.

Fokus

Med facit i hand är jag så glad att jag valde honom. Jag blir rörd och nästan tårögd när jag tänker på hur duktig han har varit dessa två dagar. Han har varit tyst, koncentrerad och fokuserad. Han varit helt stadig och inte ens varit nära att knalla. Man tror helt enkelt inte att det är samma hund som för ett år sedan pep, stirrade, stressade, mest sprang och pissade på allt och var allmänt oregerlig. Jag är så innerligt tacksam att jag valde att lyssna på Sofia Larsson och Birgitta Staflund-Wiberg som absolut tyckte att jag skulle kastrera honom. Förut var jag arg på honom jämt och ständigt – ofta redan innan jag började träningen. Idag har vi en mycket bättre relation och de här två dagarna har vårt samarbete varit en ren fröjd. Nu kan vi äntligen börja fokusera på sådant som är viktigt i träningen istället för att lägga energi på att vara frustrerade och irriterade på varandra. Underbart!

Väl hemma igen var det skönt att hoppa ner i ett varmt bad och bara slappna av en stund. Nästa lördag ska vi ordna jaktprov vid Häljasjön. Men sen får det minsann vara paus med hundarrangemang på ett tag. Någon måtta får det väl ändå vara?

 

Episode 431 – Long time no see

Tiden rullar på i en rasande fart och det har hänt en hel del sedan jag skrev här senast. Jag har blivit ansvarig även för vårt Helsingborgskontor till exempel, vilket innebär dubbelt så många konsulter att hålla reda på jämfört med förut. Kul, men förstås en utmaning i sig. Kommer därför att vara i Helsingborg 2-3 dagar i veckan och det går åt en del tid för själva resandet.

Jag har även börjat min utbildning till diplomerad ICF coach. Första modulen är avklarad och även första coachsamtalet med övningsklient. Resultatet blev långt över förväntan och jag tror både jag och min klient är något chockade över det otroligt positiva utfallet. Det var lite som att krama en snöboll och starta en lavin, men det är precis så det ska vara med coaching. Nästa vecka väntar ytterligare två övningsklienter och jag är förstås väldigt förväntasfull vart denna resa ska leda. Jag har lite idéer inför framtiden, men inget som är tillräckligt färdigt att presentera. Det ingår mer i en mer långsiktig planering för kanske 5 eller 10 år framåt.

På hundfronten ligger jag lite lågt just nu. Det har varit mycket hundar sedan tidigt i våras och det är dags att pausa den biten en smula. Scout kommer att åka hem till husse igen. Tyvärr har han inget 1:a pris i NKL med sig hem så som det var tänkt, men det är hundar och inga maskiner. Han har fått otroligt fina lovord från många håll och har gjort fantastiskt fina provstarter förutom i Ystad där han verkade ha glömt hjärnan hemma. Gissningsvis berodde den tillfälliga sinnesförvirringen på hormoner. Scout fyller snart 2 år och jag vill minnas att även mina andra två pojkar var väldigt förvirrade mellan varven under den perioden i livet. Jag hade mer än gärna behållit Scout. Han har alla egenskaper man kan önska sig, men efter att ha ältat det hela många varv har jag slutligen kommit fram till att tre hundar är för mycket att hålla i träning för min del plus att det är otänkbart att omplacera någon av de andra två av tusen  och en anledning. Svåra val, men nu har jag bestämt mig och det känns rätt.

Den egna träningen har blivit något lidande av det höga tempot på sistone. Det är svårt att hitta motivationen när allt bara rusar på även om det är då man behöver det som mest. Men det händer att jag använder mitt nyinförskaffade gymkort och senast igår var jag ute på joggingrunda i ljuset av nya pannlampan. Så det händer saker där med även om det inte är lika flitigt som oktober och fitnessfighten förstås.

Sist men inte minst har jag även hunnit med att boka en Thailandsresa. Det blir Koh Lipe under två veckor i mars och jag ser verkligen fram emot att njuta av att göra absolut ingenting! Väl hemma igen sätter hundsäsongen igång på allvar med kursarrangemang och provledarskap. Ja, sen blir det väl höst på nytt innan man hinner blinka. Jisses vad tiden går!

 

Episode 430 – Andra sidan FitnessFighten

Jag har alltså överlevt 30 dagar med FitnessFighten. Det har gått mycket smidigare än vad jag kunnat drömma om. Poff bara, så var hela perioden över. Hoppade över träningen tre dagar på raken här mot slutet för jag kände mig krasslig. Det är väl så i dessa förkylningstider. Men annars har jag hållit mig till både kostschema och träning minsann. Varenda dag.

Resultaten då? Ja, vågen visar dessvärre ingen skillnad. Kläderna sitter lösare och det verkar som att jag tappat ca 4 cm hyfsat fördelat över hela kroppen. Mätte inte bysten före, men där har jag garanterat tappat mest. Vilopulsen har gått ner med 8 slag per minut. Kanske inte riktigt så strålande resultat mot vad jag hade hoppats på. Betydligt mer imponerande resultat finns bland kollegerna på jobbet. En av killarna tycks ha tappat 15 cm i midjan och framför allt har han lärt sig en massa om sund kosthållning. För egen del är den stora behållningen att jag har fått en enorm träningslust och i förrgår förnyade jag mitt gymkort. Kosten tänker jag köra vidare med, fast inte riktigt lika slaviskt. Det måste gå att ta en utelunch någongång ibland och jag måste få äta och dricka lite gott på helgen. Men annars är det bara att köra på. Det är inte ens jobbigt, utan bara gott och mättande! Prova själv att göra mellanmålssmoothie på frusen mango, frusen banan, kesella och lite vatten. Det är fantastiskt gott!

Återstår att se vad före- och efterbilderna visar. Men det får bli en senare historia. Och nej, de kommer inte att visas här. Inte en chans. Nu är det dags för Skyfall med världens bästa Oscar.

 

Episode 429 – Halte Lotta gör det igen

Dags för jaktprov igen i Snogeholm och den här gången hade jag med två hundar. Scout, startade i nybörjarklass och Smog startade i öppenklass. Förväntningarna var höga och jag räknade kallt med två ettor den här helgen. Men det blir förstås sällan som man tänkt sig. Scout jagade förträffligt fint i lördags och visade prov på många härliga egenskaper. Han fick in allt vilt och löste samtliga uppgifter. Tyvärr var vi för dagen på två helt olika planeter, han och jag. Han körde sitt race och jag försökte förgäves upprätthålla någon form av samarbete. Det finns en otrolig potenial i den hunden och han är en viltfinnare som ALDRIG ger upp. Givetvis måste denna förmåga tyglas och framöver kommer det blir ”kort koppel” för den här unge herrn som har tagit sig lite väl stora friheter på sistone. Vi hoppas förstås fortfarande på att sätta den där 1:an innan säsongen är helt över. Det ryktas om ett särskilt prov och då tänkte vi vara med i startfältet.

Smog Smogelito har gjort en strålande säsong och satte idag sin andra etta och därmed klar för elitklass både på A-prov och B-prov. Jag tyckte själv att han var lite väl het idag, men han lyckades ändå hålla ihop det hela vägen. Särskilt kul att se var söket där han for ut med full fart för att tvärstanna efter några meter, vända tillbaka och hämta en duva som låg i en rishög alldeles precis i början av området. En liten knäpp på näsan till alla som muttrar om att en hund med den farten inte använder sin näsa utan bara springer planlöst. Det går minsann visst! Så det där paret stövlar som käkades upp för ett tag sedan är numera förlåtna och glömda. Smog har återtagit platsen på kungatronen.

Stackars Lack har fått sitta och vänta i bilen hela helgen. Nykastrerad och sydd göre man sig icke besvär på jaktprov. Han får vänta tills nästa år att visa framfötterna igen. Trist för honom förstås. Men sånt är livet.

Vi avslutade dagen med ett litet fika besök hos S som skaffat världens sötaste lilla tillskott i familjen, nämligen en border terrier. Det måste vara årets accessoar. Vill ha!

 

Episode 428 – Snipp, snipp…

Idag var det domedagen för Lack som numera är en kastrerad hane. Tänk om jag ändå kommit på det tidigare – så mycket bekymmer vi hade besparat oss då. Både Lack och jag. Men bättre sent än aldrig och jag säger bara: kastrera mera! Nu ser jag fram emot att kunna träna en koncentrerad och fokuserad hund som inte bara har fortplantning och revirpinkeri i tankarna. Just nu ligger han brevid mig och snarkar. Lite groggy efter dagens övningar förstås och lite öm i den nedre regionen, men imorgon är han säker på benen igen. Scout fick också följa med till kliniken idag. Höftledsröntgen stod på agendan och nu håller jag tummarna för att SKK tycker att hans höfter är lika fina som Rosa gjorde. Även han är lite vinglig på benen så ikväll blir det bara jag och Smog som sticker ut på Fitnessfightens löprunda.

På tal om FitnessFighten så ska jag erkänna att jag tjyvmätte och vägde imorse och jag fick titta både en och två gånger på måttband och våg för det visade liksom ingen skillnad alls. Och då har jag ändå varit flitig med både träning och kosthållning. Något frustrerande förstås, så jag kontaktade Worldofshape för att höra vad de hade att säga om saken. Jag fick tipset att skippa kolhydraterna till lunch och middag framöver och se om det gav någon effekt. Men tydligen är det inte helt ovanligt att det tar ett tag för kroppen att ”komma igång” med ämnesomsättning och släppa ifrån sig några kilon. Märkligt, måste jag säga, men jag får väl lita på vad hon sa och bita ihop ett tag till helt enkelt. Det är ju trots allt 12 dagar kvar av den här FitnessFighten. Träningspasset är också avservärt tyngre nu. Övningarna som är nya är mycket mer krävande än de som var från början så jag får hoppas att det också bidrar positivt framöver. Annars verkar det ju onödigt att tacka nej till den där kladdkakan eller kanelbullarna kan tyckas. Eller hur?

 

Episode 427 – Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder?

Efter en hundträningshelg i konstant hällregn och bara några ynka plusgrader är jag beredd att påstå att det visst finns dåligt väder. Det handlar inte bara om dåliga kläder. När allt är blött och kylan tränger ända in i benmärgen kan man verkligen fråga sig om man är riktigt frisk som helt frivilligt utsätter sig för tortyren att spendera en hel helg utomhus i detta väder för att träna hund. Och dessutom betala pengar för det! Men en varm dusch, lite god mat och ett glas rött vin senare återfår man rosorna på kinden och plötsligt är det vidriga vädret bortglömt och istället minns man bara instruktörens kloka ord, kursdeltagarnas nöjda leenden och hundarnas alla bravader.

Jag och Birgitta Lindblad hade bjudit ner Jens Palmqvist till Småland för att hålla kurs för retrievers på Birgittas fantastiska marker. Jag och Jens anlände redan på fredagen för att stämma av läget och kolla markerna och sedan käkade vi en god middag och för de i sällskapet som inte deltar i FitnessFighten blev det även ett antal glas rött vin förstås.

Morgonen därpå dök dagens kursdeltagare upp runt 830. Då stod frukosten serverad och vi passade på att njuta lite extra av värmen inomhus innan det var dags att kliva ut i regnovädret för att sätta igång med hundträningen. Första dagen var avsedd för den yngre generationen och det var åtta ivriga unghundar, alla runt 1,5 år, som fick träna följsamhet, stadga, några markeringar och ett och annat linjetag på förmiddagen. Därefter avnöjts lite värmande gulaschsoppa och vitlöksbröd innan det var dags att ge sig in i matchen igen.

Förmiddagen var hyfsat enkel för de flesta så till eftermiddagen höjde Jens ribban avsevärt för att utmana ekipagen en smula. Ett tuffare linjetag med svårare störningar gjorde att hundarna fick betydligt svårare att klara övningarna, men så ska det ju vara på träning. Om allt går som på räls lär man sig ingenting. Vi avslutade sedan runt 16-snåret med fika och summering av dagen. Trötta, blöta och genomfrusna.

Dagen därpå körde vi samma procedur fast med mer erfarna kursdeltagare. SMHI ingav isst hopp om uppehåll under söndagen och jag tror kanske att det slutade regna i en kvart eller så. I övrigt var det samma iskalla spöregn hela dagen. Men Jens höll modet uppe och bjöd på en mycket givande och överraskande kursdag. Med Jens blir det sällan eller aldrig gammal skåpmat och just när man börjar slappna av hittar han på något nytt som gör att man vaknar till igen. Ingen rast och ingen vila där inte. Det gäller att vara alert. Och som vanligt fick vi många bra och matnyttiga tips och massor med inspiration att träna hund. Det verkar som att alla var nöjda med dagen och extra kul är förstås att så många redan skrivit upp sig på intresselistan för nästa kurs. Då blir det nog en tredagars variant där vi inleder med unga hundar redan på fredagen (både de riktigt gröna och så hundar klara för öppenklass i två olika grupper) och sen två dagar för erfarna hundar med mock trial som avslutning. Vad tror ni om det? Jag och Birgitta är i alla fall taggade och har redan skickat förslag på datum till Jens och hans, kanske ännu vassare, instruktörskollega och tillika sambo Sofia.

Och självklar undrar ni hur det gick med FitnessFighten i helgen! Jo, jag körde mitt pass hemma innan jag åkte till Småland i fredags. Lördag och söndag blev det ingen tränin. Det kändes inte så kul efter att ha varit ute i regnet två hela dagar. I lördags fuskade jag dessutom och tog ett glas vin. Och i söndags blev det äppelkaka och någon chokladbit. I övrigt har jag varit väldigt skötsam och sedan igår är jag tillbaka i FitnessFight-fållan igen. Minsann!