Episode 446 – Veckan som gick

Efter naprapatbesök bestämde jag mig för att ta det lite lugnt med löpningen ett tag och fokusera på att få upp höft- och bålstabiliteten istället. Det är inte konstigt att löpningen går trögt och tungt när jag inte ens har muskler att hålla ihop min egen kropp liggande i horisontal läge. Dessutom har jag, som bekant, tappat motivationen och ett sätt för mig att få tillbaka den är att förbjuda mig själv att göra det. Därför bestämde jag mig för en vecka med härliga långpromenader med hundarna istället. Fokus på må bra-känsla och att bara vara. Ingen prestation och ingen stress. Det visade sig vara en väldigt lyckad plan eftersom det varit helt underbart höstväder i veckan. Och hundarna tycker förstås det är toppen att dom får hänga med ut och sträcka på benen riktigt ordentligt.

Idag kunde jag dock inte riktigt hålla mig utan snörade på skorna för en planerad liten 5-kilometersrunda. Redan efter bara några hundra meter kändes jag i kroppen att något inte alls är som det ska. Jag har känt mig hängig ett par dagar och antar att jag har en infektion i kroppen. Så med min nya kravlösa inställning bestämde jag mig för att rycka på axlarna åt det hela och ändra planen till en skön promenad med inslag av jogging istället. Så mycket enklare allt blir när en har snälla tankar i huvudet istället för att vara så kritisk jämt och ständigt.

Veckan har även varit fylld av yoga. Varje dag har jag tagit mig tiden för ett litet yogapass med efterföljande meditation. Vardagslyx för själen som alla borde unna sig dagligen.

Tre bra saker med veckan

1. Jag har verkligen lyckats koppla av i meditationerna och bara vara
2. Promenaderna har gett mig inspiration att komma igång och jogga igen
3. Snällare tankar trots att jag inte följde planen att jogga 5 km idag

 

Episode 445 – Nystart: Löpträning

I härligt höstväder bestämde jag mig för att bege mig ut på en härlig löprunda. Efter veckans kurs ”Coachande ledarskap” har jag insett att det är min valda sanning att jag inte kan springa som hindrar mig i min löpträning. En sanning som befästes hos mig redan under skolgympan då jag hade tusen och ett skäl till att intala mig själv att jag var usel på allt som hade med idrott att göra. Nu har jag bestämt mig för att få lite kontinuitet i löpträningen och framgångskonceptet tror jag är att hitta en skön känsla att fokusera på istället för prestation. Min valda sannning ska inte längre få sätta krokben för mig utan den ska sakta men säkert suddas ut. För jag är visst en löpare!

Jag har sprungit hyfsat regelbundet sedan i mars och i augusti sprang jag minsann Midnattsloppet på en skaplig tid. Det var flera tusentals löpare som var långsammare än jag. För att inte tala om alla de som låg kvar hemma på soffan. Så nu ska alla pulsklockor och mätverktyg kastas ut genom fönstret eftersom de bara hjälper mig att hitta fel på mina löprundor – för långsamt, för kort, för ojämnt….. you name it. Istället ska jag hitta tre bra saker med varje runda och dessa kommer jag att skriva ner här på bloggen. Jag kommer dessutom att utmana mig själv att bara tänka positiva tankar under mina löprundor. Alla negativa tankar kommer att bemötas med ”Jag vet att du tycker att det är X, men om det inte vore X hur vore det då?” med förhoppningen är att de till slut ska suddas ut. Heja mig!

Dagens löprunda

Distans: 8,67 km (varannan km promenad och varannan km löpning)
1.  Härlig att andas höstluft
2. Lätt löpning km 4 och km 6
3. Bra tempo med mer tryck i benen km 6


 

Episode 444 – Byggare Bob

Det började med en hög av överblivet tryckimpregnerat virke. Rester från det senaste bygget av altan, som i sommar skulle visa sig vara en succé. Bodegan har varit väldigt välbesökt må jag säga och varenda krona känns väldigt välinvesterad och jag är tacksam att bygget fick fortskrida trots att det såg lite mörkt ut ett tag där i början.  Tryckimpregnerat göre sig som bekant inte så bra i brasan, så jag funderade på vad jag skulle göra med bråtet. En blomlåda tycktes vara en särdeles god idé för någon helg sedan. Jag hade dessutom fått en alldeles splirrans ny skruvdragare av mina kära föräldrar, så jag såg framför mig hur jag på Timell-vis liksom bara skulle svischa ihop den där blomlådan. Så vid gott mod gav jag mig på projektet med stor iver.

Ganska omgående insåg jag att den där jädra skruvdragaren och jag inte alls var så goda vänner som jag hoppats på. Jag fick liksom inte i skruvarna. Maskinen krängde och skruvarna ville inte alls som jag. Med facit i hand borde jag kanske funderat lite mer än en sekund på vad som var felet och konstaterat att det var valet av jättebauta skruvar som krånglade. Men det är ju liksom inte min grej att ha tålamod med sådant när jag väl satt igång så jag drog fram hammaren istället för spik hade jag massor av. En bra stunds bankande senare och ett antal svordomar lyckades jag i alla fall få ihop något som liknande en stomme till en blomlåda. Det var inte rakt och det var inte vackert. Men det höll ihop!

Eftersom jag självklart inte gjort någon ritning innan, utan bara tagit virket utifrån de längder som var sågade, blev jag rätt förvånad över hur stor lådan hade blivit. Jag insåg rätt snart att den sannolikt skulle göra sig bättre som dynbox än som blomlåda minsann. Jag hämtade en dyna i förrådet och den passade perfekt. Klockrent, med andra ord! (Eller som min gode vän D sa: ”Hanna, du hade förmodligen köpt nya dynor ifall dom inte hade passat eller hur?”. Och det är så sant som det är sagt. För passar inte dynorna i lådan jag byggt så måste det ju vara fel på dynorna.) Så idag var det dags att fixa en botten och även ett lock.

Inför dagens Byggare-Bob-aktivitet hade jag faktiskt varit på byggvaruhuset och fixat nya skruvar. Det där med spik var inte så himla smart kom jag på eftersom det är så jädrans svårt att ta isär saker om det skulle vara så att något blev lite fel. Och fel blir det ju liksom mest hela tiden om man bara gör utan att tänka efter före. Men man lär sig så mycket mer på vägen! Jag kände mig som värsta Timell när jag svischade i botten på min låda och det är ju liksom ingen match att vara byggare om man har rätt utrustning.

Lite sågande och lite skruvande senare hade jag fått ihop ett lock och hunnit införskaffa gångjärn. Och minsann, det liknar faktiskt en dynbox!

Och tro det eller ej  men locket går faktiskt att öppna!

Och självklart får dynorna plats i min fantastiska skapelse!

Det är inte rakt och det är inte perfekt, men jag har gjort det helt själv och för att inte ha rört varken hammare eller såg sen träslöjden på högstadiet så är jag faktiskt rätt nöjd. Jag har lärt mig massor på vägen så nästa gång jag ska bygga en låda kommer jag t ex att såga upp allt virke på förhand med en cirkelsåg så att det blir rakt och snyggt. Att såga med fogsvans för hand är ingen höjdare. Jag kommer dessutom att lägga hammaren åt sidan och njuta av min fantastiska vän Skruvdragaren och så kommer jag nog att göra, åtminstone en liten, ritning på förhand så att inte ALLT måste göras om två-tre gånger.

 

Episode 443 – Semesterhalvlek

Då var vi halvvägs in i semestern och det verkar som att dom allra flesta börjat jobba igen. Vädret är inte sådär strålande perfekt som det varit större delarna av sommaren och det är rätt skönt faktiskt. Det ger utrymme att fixa alla dom där grejerna som bara måste fixas och som aldrig blir av annars. Skön känsla att kunna pricka av i todo-listan. Men visst, det hade varit härligt med ytterligare några lata dagar i solen förstås.

Idag har jag haft finbesök av U & S med tillhörande barn. Vi konstaterade att det nog var drygt tre år sedan de var här och det har onekligen hänt lite sedan sist. Det säger en del om hur ofta vi ses. Men jag är lite mer portabel förstås utan barn så de gånger vi setts på senare tid har varit hemma hos dem istället. Alltid lika trevligt oavsett plats.

Anna, Astrid, Tage och Siri

Coola morsorna Sofie & Ulrika njuter av solen i bodegan

Vi har pratat framtidsplaner, trädgård, yoga och en hel massa annat medan barnen har roat sig med att ömsom leka häst ute på fältet eller klättra på nybyggda altanen som tydligen är en utmärkt klätterställning. Vädret har minst sagt varit omväxlande, men vi fick en stund i solen i alla fall innan åskan och spöregnet brakade loss. En kort stund senare sprack det upp till solsken igen. Svensk sommar precis så som vi är vana vid den. I alla fall från andra år än just detta.

Långpannepaj med rödbetor, potatis och fetaost

Och på allmän begäran kommer här receptet på den vegetariska pajen som jag bjöd på. Jag hade dock fetaost istället för getost och halverade receptet eftersom vi inte blev 18 personer. Men en riktig höjdare om jag får säga det själv! Barnen verkade dock mer förtjusta i surdegsbrödet och smaskade i sig en hel limpa med god aptit. Lika bra det eftersom vi vuxna ändå försöker dra ner på brödkonsumtionen.

 

Episode 442 – Semesterrapport

Första veckan av semestern avklarad. Inledde med att jobba ett par timmar i måndags. Vi har äntligen skrivit kontrakt för en ny lokal i Helsingborg och för att flytten ska bli av så snart det bara går var jag tvungen att ta lite beslut kring färgsättning av väggar och snickerier, tillsammans med vår inredningsarkitekt Sofie, innan jag loggade ut helt och hållet för årets semester. Lokalen är något alldeles extra – en 1700-tals skånelänga mitt i centrala Helsingborg. Det kommer förhoppningsvis bli riktigt bra och uppskattat av personalen som idag sitter alldeles för trångt och i en lokal som inte alls är anpassad för våra behov. Direkt efteråt åkte jag till Vejbystrand och blev bjuden på middag av min kära mor som hade lagat min absoluta favoriträtt från barndomen – kyckling och ris med världens godaste sås. Ibland är det enkla det godaste.

Smog goes Gangsta Style

Sen blev det två dagar på hemmaplan med bland annat frukost tillsammans med familjerna Lagercrantz och Lindgren. En frukost som resulterade i att vi stannade i E:s stuga i stort sett hela eftermiddagen.  Himla mysigt att ses eftersom det inte blir av så ofta nuförtiden. K hade stor mage och nedkomst av lillebror/lillasyster väntas i början av september. Alla kidsen skötte sig exemplariskt och till och med lilla A var ganska ljuvlig mellan varven och tyglade sitt bestämda humör nästan hela tiden. Inte en enda bild tyvärr från denna heldagstillställning.

Därefter packades bilen för en smålandsturné med första pit stop på hallandsåsen hos P med fru för återträff med lite fd kolleger. P&P&C och jag har jobbat tillsammans på CapGemini och det blev en helkväll med många glada skratt och intressanta samtalsämnen.

C fastnade inte på bild tyvärr….

En liten bonusgäst var förstås lilla Elsa, en tioveckors westie-tik som charmade oss alla. En tuff liten tjej som gärna hängde på de stora killarna Lack och Smog så gott det gick, även om det nog var lite läskigt när de fick sina tokryck och rusade runt i trädgården som vettvillingar.

Därefter gick turnén vidare till det Lindbladska residenset för en heldag med hundträning i stekheta solen. Vi hann med två riktigt bra träningspass på både land och vatten innan vi avslutade med ett härligt bad i sjön tillsammans med hundarna. Dagens underhållning stod 7-månaders labben Rut för som mer eller mindre lekte kanonkula när hon hoppade från bryggan rakt ner i vattnet som om jag liksom skulle ta emot henne i famnen. Vattenpassionen är det i alla fall inget fel på!

Slutligen var det då dags för helgens tävlingar i Asa, strax utanför Växjö. Lördagen bjöd på WT, Vegby Challenge Cup, där lagen lottades på morgonen med ett ekipage från varje klass. Kul initiativ och ett utmärkt sätt att lära känna nya människor på. Jag startade Lack och vi gick i Elitklass för första gången. Jag är väldigt nöjd med honom fastän kanske poängen inte var så imponerande,  19+17+15+8+0. Nollan var en svår markering i skymd terräng. Lack markerade inte och det var svårt att föra hund eftersom han var i stort sett osynlig för mig. Jag fick ut honom i området, men han hittade inte dummien så efter en stunds tragglande fick jag kalla hem honom tom. 8 poäng fick vi på en annan markering där jag missbedömde avståndet och höll honom i ett område som låg för långt ut. Han lydde fint och jagade där jag bad honom. Vad mer kan man kräva? Ett solklart förarfel med andra ord. Övriga tre stationer tyckte jag att han gjorde riktigt bra med någon liten miss, men inget att hänga upp sig på. Som lag hamnade vi som 6:a av 14 lag så det får väl räknas som godkänt tycker jag.

På kvällen blev det trevligt umgänge med hundvänner och god middag på Asa Herrgård i den härliga sommarkvällen innan vi mer eller mindre stupade i säng. Lite mysigt att bo på hotellrum med hundarna även om dom är tämligen värdelösa att sova med. Det stökas och bökas mest hela tiden och minsta lilla rörelse från undertecknad tolkas som att det är dags att kliva upp.

I söndags var det då dags för Mock Trial och förväntningarna var stora. Första gången vi deltar på något sådant här och spännande att se hur långt man får vara med. Marken var väldigt tuff med tjock och svårgenomtränglig vegetation så det var bara att inse från början att det här kunde gå hur som helst. Jag och Smog fick startnummer 19 och hann se hur välmeriterade hundar åkte ut på löpande band. Till slut blev det då vår tur. Jag tror Smog hann se en skymt av apporten innan den gick ner  bakom ett buskage. Jag skickade honom och han sprang ut i hyfsat rätt område utifrån vad jag kunde urskilja från den platsen där jag stod. BSW stod ute i marken och försökte ge mig anvisningar eftersom hon såg Smog, men jag såg inte henne så det var inte till särskilt stor hjälp tyvärr. Han tog mina signaler hjälpligt, men svårt att göra något vettigt av situationen eftersom det var dold sikt. Så tyvärr fick vi inte in apporten utan blev anvisade att kalla hem. Så var den tävlingen över. Lite snöpligt, men sådant är livet. Resten av dagen spenderades från åskådarplats och det var en fröjd att se duktiga hundar och hundförare som löste riktigt svåra uppgifter under dagen. Det var också fascinerande att se ett så välarrangerat mock trial. Det var precis som om det vore en riktigt jakt och det hade varit så kul att få vara med lite längre för att få lite ”A-provskänning” under ordnade former om ni förstår vad jag menar. Mock trial är så himla kul och jag hoppas verkligen att det blir mera sådant framöver. B-prov i all ära, men det går liksom inte att jämföra med det här som genast blir mer ”på riktigt”. En stor eloge till BSW med crew för otroligt professionellt och välordnat arrangemang både lördag och söndag. Effektivt och väl genomtänkt i så väl stort som smått. Jag har ingenting att anmärka på för det blir verkligen inte bättre än såhär! Pricken över i var förstås det underbara vädret och så Asa Herrgård som serverade supersmarrig mat och tillhandahöll prisvärt boende för både hundar och hundförare. Klockrent!

Väl hemma igen är jag glad att jag har tre veckor kvar på semester. Det är ansträngande med Smålandsturné. Så nu ska jag återgå till horisontalläge och njuta av solstrålarna i min trädgård. Trädgården ja… Förhoppningsvis kommer grävar-G under veckan och jobbar vidare så att jag kan plantera växter och så gräs. Den där sommarfesten jag hade hoppats på lär inte hinnas med i år. Det får bli nästa år i stället när allting är på plats.

 

Episode 441 – Projekt Horisontell Trädgård

Jag har en ganska lite tomt och större delen av den har varit sluttande ner mot grannen. Svår att utnyttja till något vettigt och svårt att få saker att växa på grund av torkan som uppstår genom att vattnet gladeligen rinner bort och det är sol i stort sett hela dagen. Den här säsongen var det dags att göra någonting åt det hela och därför startades Projekt Horisontell Trädgård igång. Betongstöd skulle placeras ut längst hela tomtgränsen mot öster och jordmassor skulle fyllas på mot dessa så att tomten jämnades ut. So far so good.

Herr Grävmaskinist satte gladeligen igång att gräva, men åkte sen på andra uppdrag och därför har större delen av trädgården sett ut som efter ett bombnedslag. Igår kom han äntligen tillbaka och Projekt Horisontell Trädgård kunde alltså fortsätta.

Betongstöden kom levererade med stora kranbilen och lyftes på plats en efter en. Därefter fylldes det på med jordmassor och marken jämnades ut. Drygt två dagars jobb senare har jag plötsligt en stor och horisontell trädgårdsyta.

Just nu är det bara jord förstås och det kliar i fingrarna att sätta igång och gräva och anlägga rabatter och sittplatser och gångar och Gud vet allt. Beslutsvåndan är stor trots att jag haft duktiga Anna Vattenkanna till hjälp. Skuggorna har flyttat sig lite sedan hon var här. Solen står helt enkelt lite annorlunda än vad den gjorde för två månader sedan och även träden spelar förstås in för solens flöde. Precis som min kloka syster påminde om, så gäller det att rita och tänka. Trädgårdsintresset är onekligen tålamodsprövande och en stor utmaning för mig som alltid vill ha gjort allting på studs eller kanske allra helst igår.

Och under tiden som allt detta har hänt på hemmafronten så har jag njutit av härliga sommardagar. Igår var det strandhäng bland barnfamiljsmaffian och idag valde vi ett lite lugnare alternativ på Victoria Park där inledde med brunch innan det blev poolhäng och spa resten av dagen. Det kan jag verkligen rekommendera och jag kommer garanterat att sticka dit fler gånger.

 

Episode 440 – Trädgårdshelg

Klockan är strax efter sju och jag har slagit mig till ro med datorn i min soffa ute på altanen. Solen står fortfarande högt på himlen och den här helgen har verkligen bjudit på riktigt härlig svensk sommar när den är som bäst. Svårslaget faktiskt! Jag borde kanske ha tagit tillfället i akt och åkt till stranden. Men jag gissar att vattnet fortfarande är löjligt kallt så något bad kändes ändå inte aktuellt så jag har istället passat på att göra allt det där som behövdes fixas i trädgården. Jag har rensat ogräs för glatta livet, klippt häcken, planterat om i mina krukor och jag har städat undan gammalt bråte som av någon outgrundlig anledning tycks samlas överallt. Så nu ser det något sånär anständigt ut igen. Ja, i alla fall om man bortser från jättejordhögen och allt ris som ockuperar halva tomten. Grävar-G kom hit och började på Projekt Plana-Ut-Trädgård men sedan dök andra och viktigare uppdrag upp så jag får snällt vänta på nästa lucka. Om jag har tur är det dags för ett ryck imorgon kväll så jag håller tummarna. Men som sagt, bort sett från jordhögen så är det en fröjd att vara husägare med egen trädgård såhär års. Det händer så mycket från dag till dag. Var ute med kameran för någon vecka sedan och för evigade grönskan som var då. Tänkte jag skulle dela med mig lite.

Alliumbollar – ett måste i varje trädgård

En ensam rosa tulpan som jag inte vet vart den kommer ifrån

Näva som jag inte vet namnet på

Pioner, kan man få för många?

Ljuva löjtnantshjärtan

Idag hamnade jag dessutom på Almaregården. Ett ställe som jag varit nyfiken på länge, men jag har aldrig tagit mig dit. Jag har kört förbi flera gånger men aldrig sett deras skylt så har länge varit lite konfunderad var det här stället ligger. Men idag pallrade jag mig alltså dit på jakt efter en öppningsbar krans från EldGarden. Och jag säger bara, Vellingeblomman kan slänga sig i väggen! Det här är ett gemytligt och genuint litet ställe med massor av fina prylar och växter. Jag passade på att shoppa loss så nu har jag lite extra fint hemma. Tog även en sväng inom Vellinge Plantskola och köpte på mig två rosa digitalis som nu lyser upp i rabatten. Och så lite hasselört eftersom jag gett mig den på att jag ska få deras blanka fina blad att breda ut sig och täcka marken runt min rickepump. Var jag än läser om denna växt så står det att den är så himla långsamväxande så det lär bli en tålamodsprövning av rang.

Nytillskott: Fågelbad

Digitalis Purpurea

Rickepumpen och där bakom…

….hoppas jag att hasselörten kommer att trivas

Fler fynd från Almaregården

Det börjar likna nåt…

Imorgon är det jobb igen och två veckor kvar till semester. Kommer nog vara lugnt på kontoret eftersom i stort sett alla är lediga, inklusive våra kunder. Det är ganska skönt att såsa omkring lite och få gjort allt det där som man aldrig får gjort annars. Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av kvällens sista solstrålar medan jag lyssnar på någon av sommarpratarna i P1. På återseende!

 

Episode 439 – WT-vinst och finbesök

I måndags fick jag besök av fina E med sonen H och dottern A. Tyvärr var inte vädret så fantastiskt som vi hade hoppats på så det fick bli att äta inne. Men grillat blev det åtminstone och den smarriga Kärleksmumskakan som E hade med sig åt vi i solsken på nya altanen. Om bara lilla solstrålen A hade behagat visa sig från sin lite mer charmiga sida så kanske vi hade fått en lugn stund att utbyta några ord också. Nu blev det inte så mycket med den saken, men det var i alla fall trevligt att ses eftersom det inte händer så ofta numera. Jag hoppas fortfarande på att E ska flytta tillbaka till Skåne förstås och då gärna i närheten av Östra Grevie. Kanske snart?

Foto: Annika Hecktor

Igår var det WT i Dagstorp och jag åkte dit för att starta med båda hundarna. Inledde med Lack som skötte sig skapligt genom alla stationerna. Jag är väl varken nöjd eller missnöjd med hans insatser och totalt fick vi 19+12+91+13+19=82p. Det är bara att konstatera att han är inte direkt någon WT-hund. Hela situationen, med mycket väntan mellan stationerna och många hundar överallt, passar inte honom eftersom han då blir okoncentrerad på det som faktiskt är uppgiften, att apportera. Smog däremot är lugn och koncentrerad på sina uppgifter och det återspeglas förstås också i resultaten. Han gjorde ett bra jobb igår och kammade även hem vinsten med 20+17+20+20+17=94p. Jag gissar att det inte är sista gången han påminner om vilket klipp jag gjorde när jag bestämde mig för att köpa den hjälplöse hund som han faktiskt var när han kom till mig. Och jag är oändligt tacksam att han blev frisk från den där hältan som enligt veterinären inte hade särskilt goda chanser att läka. Nu är han fit for fight igen och framöver blir det elitklass-start på både A- och B-prov om allt går som det ska. Och med tanke på gårdagens prisbord så har han verkligen gjort skäl för sitt uppehälle den gode Smog! Helgkurs för jägarexamen, Biabädd, koppel, hundfoder…. ja listan kan göras nästan oändligt lång vilket förstås gör det extra kul att vinna.

Och ikväll blev det middag med E igen och hennes familj eftersom unge herr H hade lyckats smuggla med sig en liten souvenir från Thailand i måndags. En anledning så god som någon att ses igen. Den här gången lyckades A dessutom bli så pass bra på bild att hon blir publicerad här på bloggen. Många flugor i en smäll alltså.

 

Episode 438 – Tantrunda

Efter regn kommer solsken så idag kring lunchtid tog vi en chansning, jag och C, och styrde kosan mot Åbergs Trädgård med hopp om att vädrets makter skulle bli på bättre humör. Ett tantigt utflyktsmål kanske, men vad gör väl det. Och vi hade turen på vår sida, denna junidag, för i samma stund som vi slog upp bildörrarna på parkeringen så sprack himlen upp och Ystad visade sig från sin allra bästa sida. Härligt! Vi inledde med smaskig lunch och jag fantiserade om att kanske en dag ha ett eget orangeri i trädgården byggt av gamla fönster, precis som på Åbergs trädgård. Lagom stort så att man får plats att sitta några stycken och njuta dagar då vädret inte är lika strålande som idag, skyddat från regn och blåst. Och så kanske jag odlar en tomat eller två, bara för att jag kan. Eller varför inte ett fikonträd?

Chevre- och rödbetspaj – mums!

Miss C bakom sin solglasögon

På Åbergs finns i stort sett allt i växtväg förutom rosor och vattenväxter. Stället är stort, så det finns massor att titta på. Jag höll för en gångs skull i plånboken och lyckades motstå frestelsen att göra några spontaninköp. Inte mycket lönt att köpa växter till en trädgård som ser ut som en enda stor ris- och jordhög. Jag hoppas att grävar-G kommer hit imorgon och färdigställer det projekt han inledde, för att sedan försvinna på andra uppdrag i vecka efter vecka. Suck.

Perenner i mängder

C hade bättre shoppinglycka och fick med sig hem både en hortensia och lite annat smått och gott. En kaffepaus senare fortsatte vi vår tantrunda och körde kustvägen hem. Det blev ett litet stopp på Agdas Countryshop och så förstås Ting Ute & Inne. Väl hemma konstaterade jag att min nya väninna Louise Odier har slagit ut och jag ångrar inte en sekund att hon fick flytta hem till mig.

Louise Odier

Busken har redan flera knoppar så jag har fler blommor att vänta. Jag hoppas verkligen att hon trivs så att hon växer till sig ordentligt där hon står bredvid min nybyggda altan. Underbart vacker och vilken härlig doft! Även de andra rosorna i trädgården verkar vara på gång att slå ut. Honungsrosen har löjligt många knoppar i år och det handlar nog bara om dagar innan den står i blom. Tänk vad kul det är med trädgård. Tantigt kanske, men det är skönt för en kontorsråtta som jag att få lite utlopp även för de kreativa sidorna. Synd bara att det ska ta så fasligt lång tid med allting. Det där med tålamod är ju verkligen inte min starka sida.

 

Episode #437 Midsommar

Nyss hemkommen efter en riktigt lyckad midsommarfest hos fina vännerna U och J i Höör som även hade bjudit S & P med döttrar. Vi har dansat kring midsommarstången till dragspelsmusik och vi har ätit sill och nypotatis och jordgubbar. Druckit snaps. Precis som man ska. Ja, jag skippade förstås både sillen och snapsen. Det senare eftersom jag var chaufför dagen till ära och det förstnämnda eftersom jag helt enkelt inte tycker det är det minsta gott. Istället stillade jag hungern med smarrig paj. Mycket bättre! Det enda som inte varit som det ska var det uteblivna regnet. Vid ett tillfälle packade vi ihop och förberedde inomhus, men regnet drog förbi och det har varit solsken i stort sett hela dagen. Funderar på om det någonsin hänt en midsommar förut?

Undertecknat stod traditionsenligt för midsommartårtan och i år dekorerades den av Astrid som fått ett Cup Cake kit nyligen i födelsedagspresent. Snyggare tårta har sällan skådats!

Givetvis fixades fina blomsterkransar till barnen och i familjen C-W har man fimpat de traditionella könsrollerna och J pysslar gladeligen med blomsterarrangemangen medan sonen T springer runt och sprider kärlek i sin midsommarklänning. Härligt att se!

En skogspromenad med hundarna senare avslutades kalaset med en rockringsshow utöver det vanliga med S och trumpetkonsert med A. Styrde hemåt med en go’ känsla i kroppen. Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner som dessutom har så fina barn. Vi borde absolut ta oss tiden att försöka ses oftare.